En målande beskrivning
Du är som en impressionistisk tavla; Komplex men förtrollande vacker i rätt människas ögon. Och en livserfaren konstnärsjävel som jag, verkligen ser och känner hur ditt strålande regnbågshjärta färgar vårt kosmos och genomsyrar varenda atom i det som metafysiskt blir du. Men jag förstår så väl att den breda massan kan ha svårt att genuint uppskatta alla dina omvälvande nyanser, som både kan vara minimalistiskt perfekt men på det mest ödmjuka vis såväl som en kaotiskt färgsprakande eldsjäl som lexikografiskt endast kan definieras som "magiskt".
- Jag måste verkligen sluta prata med mig själv i spegeln.
Tills vidare, poetrövar!
// m
MITT EGET HJÄRTAS VAMPYR
- Du och jag mot världen, Juliette.
- Ja, bara vi två!
Vi körde mot drömmarnas land i en rostig, bensinslukande, grön Mustang från ’78 som jag hade lyckats fått ärva av min försupna gamla farsa. Dock endast för att han skulle bli av med mig snabbare, men jag kan väl inte påstå att jag inte hade rätt bråttom därifrån också ändå så. Det känns på riktigt som flera livstider sen. Jag skulle bli en världshyllad rockstjärna och med mig vid min sida hade jag Juliette, ”Hon med stort H”, min alldeles egna musa och flickvän. Vi hade allt planerat, så fort jag fått ”mitt stora break” så skulle vi gifta oss i Las Vegas på nåt klassiskt ”drop in”-ställe med en sån där pinsam, halvdan jävla Elvis-imitatör som prälle.
Men så blev det aldrig. Och det är fan höjden av tragedikomik hur livet aldrig någonsin lyckas bli som man har tänkt sig. Tycks inte spela någon roll vad eller hur man gör, skit tenderar att rövknulla en på de mest bibliska vis oavsett i slutändan när den s.k. feta damen sjunger på sin sista strof.
Och här sitter jag nu istället, uppgiven i ensamheten. Som en nedslagen gammal hjälte i min patetiska lilla borg, med en stor påse vit lögn och en 75:a falsk styrka som aldrig tycks ta slut. Har inte känt en genuin känsla på evigheter, förutom ett ständigt växande förakt inombords. Nätter flyter ihop med dagar och skapar en sorts syndaflod av förfall som sedan mynnar ut i dekadensromantikens bottenlösa hav. Varje vaken minut så suger man vampyriskt i sig allt gift man kommer över i ren jävla desperation för att kunna hantera förlusten av en naiv ung mans dröm om storhet och lycka. Men förgäves hankrar man sig fast i denna välskapta illusion, som präglats genom år av självbedrägeri, promiskuitet och destruktivitet.
Ja, här sitter jag. Utmattad och maktlös i mitt egna totalitära kaos och ler falskhetens vidriga smil, medan tårarna forsar inom mig och sakta fyller min drunknande själ med sorg.
- Men le för-i-helvete, le!
Tills vidare, "fake it 'till you make it!" -they say.
// m
EVIGHETSMASKINENS VANSINNE
Vissa blir aldrig galna. Vilket hemskt liv dom måste leva. Varje morgon klockan 5 vaknar dom som vanligt och motvilligt hoppar in i duschen. Färdigduschad ställer dom sig framför spegeln i vanlig ordning, kammar sitt trista gråa hår bakåt och kladdar i diverse stylingprodukter. Backåtslickat, slemmigt och platt. Precis så som de flesta av dom förmodligen också är som personer. Borstar tänderna och lägger sen på sitt äckligt falska leende i vanlig ordning. Väl ute i köket så stressäter dom sin typiska frukost i vanlig ordning. Två rostade mackor med sockerfri apelsinmarmelad och minst tre koppar svart kaffe utan socker likaså. Pussar sin feta fru på pannan och säger ett fattigt hejdå till sina tre dysfynktionella skitungar som sitter med tårarna i halsgropen för att pappa aldrig är hemma. I vanlig ordning. Beger sig ut till sin volvo kombi som va ny för 10 år sen som givetvis står pakerad på samma gamla vanliga plats. På gångvägen dit trampar dom som vanligt i hundskit som deras understimulerade labrador stolt bajsade ut kvällen innan bara för att dom inte orkade gå längre än utanför dörren i vanlig ordning. Efter diverse svordomar hit och dit sätter dom sig i bilen och åker i 40minuter till sina "7 till 17"-jobb i vanlig ordning.
Hur i helvete orkar dom? Kan man fråga sig. Och ändå har dom mage, ja "dom normala" alltså, att kalla oss för social svikt. Skrattretande hur denna massidiotism har våldtagit och skändat vårt I-landssamhälle.
Väl framme vid jobbet parkerar dom på sin vanliga parkeringsplats och det tar inte lång tid innan samma gamla vanliga menlösa ansikten uppenbarar sig.
- Hey Jim, fick höra ifrån grabbarna på kontoret att du stängde sista affären igår och fick bonusen.
- Det vet du Steve. Har ju barn där hemma, man måste ligga i.
- Givetvis, men du förtjänade den verkligen.
Säger Steve med ett påklistrat leende. Egentligen ville han såklart ha den själv.
- Tack så mycket, man gör vad man kan.
Säger Jim med samma falska leende han också. Allt han kunde tänka på va att han ville hoppa ifrån elfte våningen, skjuta ett kontorsbordet genom rutan och bara hoppa. Fyfaan vad jag hatar den mannen och detta äckliga jävla jobb, tänker han.
- Ja man gör ju det, men vi ses senare Jim.
- Förhoppningsvis inte... Steve.
Mumlar Jim medan Steve går vidare.
I vanlig ordning går Jim och sätter sig vid sitt skrivbord på arbetsplats 67. Suckandes faller han ner i stolen och tar upp sin gamla vanliga portfölj som han haft dom senaste 20 åren. Tar fram några papper, plockar upp telefonen och betar av första namnet som står högst upp i listan. Signalerna går och Jim känner redan nu, fast det är första samtalet, hur lång dagen kommer bli. Sju långa toner senare svarar en ganska krasslig men på något sätt förförisk röst;
- Mm, Janice.
- Ja Godmorgon, mitt namn är James Monroe och ringer ifrån *pip*, har du möjligtvis en minut att låna ut?
- James darling, jag har flera för en sån sexig röst som din.
Säger hon upprymt.
Janice hade inte fått kuk sen 4:e april-friandet. Det va förvisso igår. Hon är ett riktigt tjackluder, dock med förmåner. Män tycktes dra sig till denna underliga och kåta varelse. Precis som myggor drar sig till ljus. Man hade säkerligen inte tvekat en sekund på att smeka den där härligt förfallna kroppen, kysst henne längs med hennes hals, tagit av henne kläderna och sugit på hennes bröst som om man vore en nyfödd bebis. Vandrat ner med tungan, slickande längs magen ända ner till hennes böljande kåtberg. Gett bäret vad det tålde tills hon darrar i hela kroppen i en enda lång och härlig sprutorgasm. Oj, Förlåt. Vi pratar ju faktiskt om Jim nu. Sååå? Vart va jag? Just det. Jim.
Timmarna gick och kund efter kund, samtal efter samtal betades av för fullt i vanlig ordning. Själv hade man garanterat tröttnat för längesen och med all säkerhet hoppat för längesen. Men Jim hade ju trots allt sina barn att tänka på. Mr James Monroe, maskinens egna lilla vardagsslav. Kanske svårt att tro men han va faktiskt min bästa vän en gång i tiden.
Åh Jim, vart tog du vägen egentligen?
Hur i helvete orkar dom? Kan man fråga sig. Och ändå har dom mage, ja "dom normala" alltså, att kalla oss för social svikt. Skrattretande hur denna massidiotism har våldtagit och skändat vårt I-landssamhälle.
Väl framme vid jobbet parkerar dom på sin vanliga parkeringsplats och det tar inte lång tid innan samma gamla vanliga menlösa ansikten uppenbarar sig.
- Hey Jim, fick höra ifrån grabbarna på kontoret att du stängde sista affären igår och fick bonusen.
- Det vet du Steve. Har ju barn där hemma, man måste ligga i.
- Givetvis, men du förtjänade den verkligen.
Säger Steve med ett påklistrat leende. Egentligen ville han såklart ha den själv.
- Tack så mycket, man gör vad man kan.
Säger Jim med samma falska leende han också. Allt han kunde tänka på va att han ville hoppa ifrån elfte våningen, skjuta ett kontorsbordet genom rutan och bara hoppa. Fyfaan vad jag hatar den mannen och detta äckliga jävla jobb, tänker han.
- Ja man gör ju det, men vi ses senare Jim.
- Förhoppningsvis inte... Steve.
Mumlar Jim medan Steve går vidare.
I vanlig ordning går Jim och sätter sig vid sitt skrivbord på arbetsplats 67. Suckandes faller han ner i stolen och tar upp sin gamla vanliga portfölj som han haft dom senaste 20 åren. Tar fram några papper, plockar upp telefonen och betar av första namnet som står högst upp i listan. Signalerna går och Jim känner redan nu, fast det är första samtalet, hur lång dagen kommer bli. Sju långa toner senare svarar en ganska krasslig men på något sätt förförisk röst;
- Mm, Janice.
- Ja Godmorgon, mitt namn är James Monroe och ringer ifrån *pip*, har du möjligtvis en minut att låna ut?
- James darling, jag har flera för en sån sexig röst som din.
Säger hon upprymt.
Janice hade inte fått kuk sen 4:e april-friandet. Det va förvisso igår. Hon är ett riktigt tjackluder, dock med förmåner. Män tycktes dra sig till denna underliga och kåta varelse. Precis som myggor drar sig till ljus. Man hade säkerligen inte tvekat en sekund på att smeka den där härligt förfallna kroppen, kysst henne längs med hennes hals, tagit av henne kläderna och sugit på hennes bröst som om man vore en nyfödd bebis. Vandrat ner med tungan, slickande längs magen ända ner till hennes böljande kåtberg. Gett bäret vad det tålde tills hon darrar i hela kroppen i en enda lång och härlig sprutorgasm. Oj, Förlåt. Vi pratar ju faktiskt om Jim nu. Sååå? Vart va jag? Just det. Jim.
Timmarna gick och kund efter kund, samtal efter samtal betades av för fullt i vanlig ordning. Själv hade man garanterat tröttnat för längesen och med all säkerhet hoppat för längesen. Men Jim hade ju trots allt sina barn att tänka på. Mr James Monroe, maskinens egna lilla vardagsslav. Kanske svårt att tro men han va faktiskt min bästa vän en gång i tiden.
Åh Jim, vart tog du vägen egentligen?
Tills vidare, onanera mera.
// m
// m
RESENÄREN
En värld uppenbarade i form av fem stycken sinnen.
Jag såg, hörde,
smakade, luktade
...och kände.
Likt en bok, så bläddrade sig denna värld där framför mig,
bakom mig, inuti mig,
och runt omkring mig.
...Den va, är och förblir.
Tiden står stilla, min existens överväldigas med dom djupaste tankar,
färggladaste känslor och total medvetenhet.
Varje pixel av synen, ton av hörseln, arom av lukten och millimeter av känseln,
tog mig på en ny resa inom alla tänkbara aspekter och perspektiv.
Jag såg, hörde,
smakade, luktade
...och kände.
Hur världar inom världar skapades framför mig,
bakom mig, inuti mig,
och runt omkring mig.
...Dom va, är och förblir.
Tills vidare, catch you on the flipside!
// m
// m
ETT OANSTÄNDIGT LIV
- Du kan ju inte vara på riktigt?
Sa hon och vände ryggen till. Länge hade vi hållt på fram och tillbaka, ja det var faktiskt bara en tidsfråga om när hon skulle tröttna på mig och mitt självdestruktiva beteende. Jag ville ju bara väl egentligen men gång på gång så blev allt bara så fel. Maktlös inför mitt eget liv, fullkomligt oförmögen att bestämma vad som komma skall. Självinsikten överöser en med ett hånfullt dock befogat leende. Noll respekt för dina patetiska försök att vara Han med stort H.
- Tro för fan inte att du är nån jävla Jesus.
- Nej men en Moses iaf.
Tänker jag och står nu ännu en gång helt ensam, anspråkslös och nedslagen.
Insikt...
Jag är fan livrädd!
Sa hon och vände ryggen till. Länge hade vi hållt på fram och tillbaka, ja det var faktiskt bara en tidsfråga om när hon skulle tröttna på mig och mitt självdestruktiva beteende. Jag ville ju bara väl egentligen men gång på gång så blev allt bara så fel. Maktlös inför mitt eget liv, fullkomligt oförmögen att bestämma vad som komma skall. Självinsikten överöser en med ett hånfullt dock befogat leende. Noll respekt för dina patetiska försök att vara Han med stort H.
- Tro för fan inte att du är nån jävla Jesus.
- Nej men en Moses iaf.
Tänker jag och står nu ännu en gång helt ensam, anspråkslös och nedslagen.
Insikt...
Jag är fan livrädd!
Tills vidare, spegel spegel på väggen där...
// m
// m
One of those nights
-Hello?
No one answers.
It's pitch black and I can't even see my own hand.
Not that the darkness scare me,
but the fact that I’m naked startles me a bit.
Am I awake?
Or am I still asleep, I wonder.
An awkward feeling hits me and something is obviously wrong.
Overwhelmed by the situation,
I desperately try to find the light switch.
But with no immediate luck.
I stumble around for a few seconds,
before I finally find the damn thing.
[CLICK]
Where the hell am I?
What happened last night?
I was drinking of course, I know that.
That’s what I always do,
but what happened?
The apartment is small and,
I look around for clues.
There has to be a lady living here,
‘cause no man would keep a place this nice.
Silk sheets and expensive furniture.
But the thing that really gave it away,
was the flowers.
No man I know has flowers not even in plastic.
And they were pretty too.
Who is she? I wonder.
Bet she’s beautiful, she has to be!
I find my torn up clothes on the floor,
and a fifth of whiskey on the bedside table.
A couple of minutes later, I’m dressed.
Worked up a nice buzz all over again
and on my way out.
-Wonder what’ll happen this night?
Tills vidare, there's no poetry between us -said the paper to the pen.
// m
Am I awake?
Or am I still asleep, I wonder.
An awkward feeling hits me and something is obviously wrong.
Overwhelmed by the situation,
I desperately try to find the light switch.
But with no immediate luck.
I stumble around for a few seconds,
before I finally find the damn thing.
[CLICK]
Where the hell am I?
What happened last night?
I was drinking of course, I know that.
That’s what I always do,
but what happened?
The apartment is small and,
I look around for clues.
There has to be a lady living here,
‘cause no man would keep a place this nice.
Silk sheets and expensive furniture.
But the thing that really gave it away,
was the flowers.
No man I know has flowers not even in plastic.
And they were pretty too.
Who is she? I wonder.
Bet she’s beautiful, she has to be!
I find my torn up clothes on the floor,
and a fifth of whiskey on the bedside table.
A couple of minutes later, I’m dressed.
Worked up a nice buzz all over again
and on my way out.
-Wonder what’ll happen this night?
Tills vidare, there's no poetry between us -said the paper to the pen.
// m
Midnatts anal ys
Va i helvete?
Först, så kunde jag inte riktigt förstå
ja, vad det egentligen handlade om.
Men sen...
Så såg jag den moraliska jättedildon
Uppkörd på tvären i hennes lilla rumpa.
Aw...
Pärlan då, Vänd dig om en snabbis.
Jag ska genast ta och lösa ditt "lilla problem".
Farbrorn fixar, farbrorn kan.
Se så, gå härifrån nu!
Aha du ska stanna kvar?
Jaja, men alltså...
Då får du fan va tyst också!
Farbrorn måste faktiskt få skriva
sina manschauvinistiska noveller.
Men glöm inte, jag älskar kvigor...
Nej, det blev fel!
"Kvinnor" menar jag givetvis.
Ju fler, desto bättre!
Tills vidare, jag är en slusk och jag är ett svin.
// m
En förorenad värld
Två poliser kör längs gatan. Klockan är väl 02 på natten. Kan du tänka dig, två på natten och gatorna är fulla med bilar. Det är väl därför dom kallar den för ”staden som aldrig sover”. Bobby som kör bilen tänder en cigg och vänder sig till sin partner Rick som sitter lugnt och skönt och läser tidningen och säger;
- Huh?
- Paris, min tjej tog alla våra saker ur lägenheten och drog till Paris med nån jävla fransos.
- Paris är en vacker stad. Vad ska du göra?
- Jag ska till Paris.
- Aha?
- Jag ska till Paris och när jag är där ska jag fanimej döda den där jävla horan och skära kuken av honom.
- Jag har varit i Paris, det är otroligt vackert där.
- Hörde du inte vad jag sa?
- Ja hörde. Men när du ändå är där så borde du helt klart kolla in Louvren.
- Jaså?
- Ah, det är helt underbart. Alla stora konstnärer samlade på en och samma plats. Helt jävla fantastiskt är vad det är.
- Paris. Helvete! Jag har alltid velat dra dit, synd att ska behöva vara under dessa omständigheter. Jävla kvinnor!
Bobby svänger av stora gatan och stannar vid en bensinmack.
- Ska du ha något eller?
- Näe, det är lugnt.
- Okej, kommer snart.
- Eller vänta, köp ett paket Marlboro Lights.
- Okej.
Bobby går in på bensinmacken. Går till kylen och plockar ut ett sexpack, plockar på sig några chokladkakor på vägen till disken.
- Ett paket Marlboro och en flaska vodka.
- Va det bra så?
- Ah visst.
- 260 kronor tack.
Bobby slänger upp tre hundra på disken. Butiksbiträdet slår in det på kassan, lägger ner pengarna och ger tillbaka växeln. Tar fram en påse och stoppar ner varorna och ger dom sen till Bobby.
- Välkommen tillbaka!
Bobby nickar och går sedan ut till bilen igen och hoppar in, ger påsen till Rick som fortfarande sitter och läser tidningen.
- Köpte du mina cigg?
- Kolla i påsen dom ligger där.
- Lights sa jag, Lights! Det här är fan röda!
- Köp dina egna jävla cigaretter nästa gång då! Ta det du får och håll käften, mitt huvud dödar mig.
- Faaan...
Suckar Rick besviket och öppnar sitt paket och tar en cigg. Bobby tittar på Rick och pekar på vodkan. Rick ger den till Bobby som tar ett par rediga klunkar tills han nästan spyr.
- Seriöst vi jobbar, borde du inte ta det lite lugnt?
- Den dagen jag vill höra dig berätta vad jag ska göra och inte göra så ber jag om det. Förstått? -
Jaja, du gör som du vill, jag säger bara.
- Gör inte det.
Tiden går och Bobby fortsätter dricka sin vodka och sina öl. Efter några timmars patrullerande så är allting slut. Längs vägen ser han samtidigt en luffare gå med sin kundvagn med alla sina ägodelar där i. Inte så värst gammal men ungefär i 30-40 års åldern. Dock är svårt att avgöra hur gammal en uteliggare är som inte lever det mest hälsosamma livet antar jag. Bobby Stannar i alla fall och Rick frågar varför han stannar;
- Bobby vafan gör du?
- Vänta här.
- Seriöst, vart fan ska du?
- Men för i helvete Rick sitt kvar i bilen sa jag.
Bobby stiger ut ur bilen och Rick följer honom med blicken helt förundrat. Väl framme vid uteliggaren så säger Bobby åt honom att stanna och ställa sig mot väggen med händerna upp och benen isär. Uteliggaren svarar oroligt och undrande;
- Eh, vad nu, vad vill du med mig?
- Håll käften din jävla sopa, prata inte med mig. Du stinker!
- Vad har jag gjort för fel konstapeln?
- Du finns. Kom igen nu öka takten. Vänd dig mot väggen och upp med händerna. Glöm inte benen. Gör som jag säger och inget dåligt kommer hända.
Uteliggaren. Eller Tyler som han heter, gör som Bobby säger och vänder sig mot väggen och tar upp händerna. Särar på benen och frågar sedan igen vad det är han har gjort;
- Förlåt konstapeln men vad är det jag har gjort egentligen?
- Du finns din jävel och jag är så jävla trött på att såna som du går runt och gör gatorna fulare än vad dom är! Säger Bobby med irriterad stämma. Tylers huvud sjunker ner och han suckar djupt, trött på att få skit för saker han inte gjort. Han håller sig för sig själv, som han alltid har gjort ju. Men ändå ska det vara nån jävla idiot som vill ta ut sina agressioner på en.
- Snälla jag har inte gjort nåt! E du nån jävla gestapo eller?
- Håll käften sa jag!!
Skriker Bobby och börjar slå Tyler med sin batong. Ett slag, rakt mot knäna. Två slag, rakt i ryggen. Tre slag, mot ryggen igen och avslutar det hela med ett slag mot huvudet när han ligger ner på marken. Tyler rör sig inte. Andas inte.
Tyler va en svag människa. Inte på det sättet att han va svag inombords dvs i psyket. Utan mer svag i kroppen, rent fysiskt. Han hade längre levt på gatan och mat va en lyx han lyckades få tag på kanske två eller tre gånger i veckan. Dessa batongslag blev alldeles för mycket för honom. Tyler dog efter att han blev slagen i huvudet. Han led inte så mycket, det hela gick ganska fort. Poliser som Bobby vet hur dom ska göra för att det ska gå fort. Det har staten sett till. Så nu låg han där, med blod rinnande från hans huvud, livlös och utsatt. Utav en person som är meningen att finnas till för att upprättahålla ordningen och rädda människor ifrån ondo. Världen är bra skev, ironisk egentligen. Dom som ska skydda, är dom som förstör. Dom som ska förstöra, är dom som i slutändan räddar och skyddar. En förändring är ett måste, låt oss förändra.
Tills vidare, ptja låt oss förändra!
// m
Francine - Ett oväntat besök
Jag läste upp lite poesi och fortsatte skumläsa på några noveller för henne, jag va rätt självupptagen med mitt läsande först men efter ett tag tittade jag upp. Och vafan tror ni jag ser, om inte brudjäveln ligger och smeker sig själv medan jag läser. Jävla hora, ingen som helst respekt för en mans konst. Dagens ungdomar, tur man är på döhalvan. Francine som hon heter, ja flicksnärtan som låg där och gjorde det skönt för sig själv, hon hade länge spanat in Jack. Sett honom på parkbänkar lite här och var, skrålandes och propagerandes med sina alkoholiserade funderingar och tankar. Hon hade blivit intresserad av hans smutsiga yttre och rispiga röst. Det han sa liksom smälte henne likt smör i en kastrull. Tänka sig att en flicksnärta på 22 år kunde kåta ner sig i en man på 47. Helt otroligt, undra vad dom tänker med egentligen?
Jo just det, fittan. Aja, man får väl tacka och ta emot kanske. Inte så att man blir yngre direkt. Jag menar, hur många såna här chanser kommer man få igen liksom?
- Kom hit då tjejen, så ska jag hjälpa dig!
Säger Jack och beordrar Francine att komma närmre honom så han kan pilla åt henne medan han fortsätter läsa sina noveller för henne.
- Åh, okay Jack!
Stönar Francine och reser sig upp ur fåtöljen längre bort, förflyttar sig närmre Jack med ivriga och kåta steg. Jack småflinar elakt och börjar bläddra lite i sin bok för att hitta en riktigt snuskig och läcker novell som han själv har skrivit givetvis och börjar sedan sakta läsa med sin rispiga röst, samtidigt som han smeker Francine på hennes kåta och varma sköte.
Efter några minuters läsande och pillande börjar Francine helt plötsligt stöna mycket intensivare och högre. Flickstackarn kommer i en stor och sköljande orgasm. Nu kan inte Jack motstå sina lustar längre och slänger bokjäveln på golvet. Sliter fram sin degballe och börjar runka upp den. Motvilligt men inte helt oväntat reser den sig efter ett tag och han kör in sin kuk i henne med ett bestämt grepp om hennes höft.
- Åh Jack, knulla mig hårt, knulla mig håååårt!
Skriker Francine och han börjar jucka frenetiskt som om det vore första gången han knullade en kvinna. Eller ja, det va ju faktiskt första gången han knulla en ung tjej i alla fall. Ett par minuter senare så kände han hur nära det va för honom att komma, så han drog snabbt ur sin kuk och sprutade henne över mage och bröst. Det va nästan så sprutet varade längre än själva samlaget. Helt otroligt vad en ung tjej kan få ur en när dom bara lägger manken till. Svettig och belåten ställer han sig upp, tar sig en klunk whiskey, tänder en cigg och knäpper byxorna. Böjer sig ned för att plocka upp boken han kastat på golvet, ser på när Francine rättar till sin blus och drar på sig sina vita bomullstrosor. Jack läser några rader ur boken men stannar sen till och vänder sig till Francine och säger;
- Du, snäckan! Är det inte dags att du går hem nu?
Francine reser sig upp och känner sig riktigt besudlad och utnyttjad. Hon börjar sakta gå mot ytterdörren men vänder sig snabbt om;
- Jack, du är fan ett riktigt svin vet du det? Fy fan för dig!
- Jaja…
Suckar Jack djupt och kontrar;
- Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker?!
Francine går med frustrerad takt mot dörren, öppnar den och slänger sen igen den med en hög duns. Jack sätter sig lugnt ned i sin fåtölj och lutar sig tillbaka. Röker sin cigg, dricker sin whiskey och läser stolt vidare i sin bok.
Tills vidare, så kan det gå.
// m
Jo just det, fittan. Aja, man får väl tacka och ta emot kanske. Inte så att man blir yngre direkt. Jag menar, hur många såna här chanser kommer man få igen liksom?
- Kom hit då tjejen, så ska jag hjälpa dig!
Säger Jack och beordrar Francine att komma närmre honom så han kan pilla åt henne medan han fortsätter läsa sina noveller för henne.
- Åh, okay Jack!
Stönar Francine och reser sig upp ur fåtöljen längre bort, förflyttar sig närmre Jack med ivriga och kåta steg. Jack småflinar elakt och börjar bläddra lite i sin bok för att hitta en riktigt snuskig och läcker novell som han själv har skrivit givetvis och börjar sedan sakta läsa med sin rispiga röst, samtidigt som han smeker Francine på hennes kåta och varma sköte.
Efter några minuters läsande och pillande börjar Francine helt plötsligt stöna mycket intensivare och högre. Flickstackarn kommer i en stor och sköljande orgasm. Nu kan inte Jack motstå sina lustar längre och slänger bokjäveln på golvet. Sliter fram sin degballe och börjar runka upp den. Motvilligt men inte helt oväntat reser den sig efter ett tag och han kör in sin kuk i henne med ett bestämt grepp om hennes höft.
- Åh Jack, knulla mig hårt, knulla mig håååårt!
Skriker Francine och han börjar jucka frenetiskt som om det vore första gången han knullade en kvinna. Eller ja, det va ju faktiskt första gången han knulla en ung tjej i alla fall. Ett par minuter senare så kände han hur nära det va för honom att komma, så han drog snabbt ur sin kuk och sprutade henne över mage och bröst. Det va nästan så sprutet varade längre än själva samlaget. Helt otroligt vad en ung tjej kan få ur en när dom bara lägger manken till. Svettig och belåten ställer han sig upp, tar sig en klunk whiskey, tänder en cigg och knäpper byxorna. Böjer sig ned för att plocka upp boken han kastat på golvet, ser på när Francine rättar till sin blus och drar på sig sina vita bomullstrosor. Jack läser några rader ur boken men stannar sen till och vänder sig till Francine och säger;
- Du, snäckan! Är det inte dags att du går hem nu?
Francine reser sig upp och känner sig riktigt besudlad och utnyttjad. Hon börjar sakta gå mot ytterdörren men vänder sig snabbt om;
- Jack, du är fan ett riktigt svin vet du det? Fy fan för dig!
- Jaja…
Suckar Jack djupt och kontrar;
- Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker?!
Francine går med frustrerad takt mot dörren, öppnar den och slänger sen igen den med en hög duns. Jack sätter sig lugnt ned i sin fåtölj och lutar sig tillbaka. Röker sin cigg, dricker sin whiskey och läser stolt vidare i sin bok.
Tills vidare, så kan det gå.
// m
Missanpassad ballong blues
Anställd av makten, sparkad efter en dag.
Tro... Nja, inte tro men vem fan vill vara ballong;
Uppblåst, gul och förnedrad?
Ett stycke plast som ungjävlarna bara väntar på att få ta luften ur.
Jag kan inte andas, trots all luft som jag bär inom mig.
Den enda mening jag har är att sväva runt som en menlös fjäder;
Hatad och massproducerad, kommer i flera färger om du så bara vill.
Men alla väljer gul. Jag hatar att vara gul. Gul ful.
Jag vill va blå.
Men när jag tänker efter så är det nog det som jag verkligen är.
Ja, blå alltså.
Jag är en speleman, ingen jävla ballong. Jag är livskonstnär;
Som klippt och skuren för dom jungianska trummorna.
"Boom bidi boom boom bidi boom".
Vodka är skit, av vin blir man fin. Så ställ dig på Din kant Gudmund.
Det här är ingen visa om en tupp, inte fan ere nån jävla kråksång heller....
Eller?
FAN! Nu har jag fått korvpapper i skägget igen, smaksatt av livet själv.
Tills vidare, må kråkorna spotta dig också.
// m & f
Änglar & demoner
- Herrn, har du tändare?
Frågar Tyler en liten och gammal man som kommer gående mot honom och Jackie.
- Oh, det har jag faktiskt.
Svarar den äldre herren lite försiktigt som i samma stund skiner upp som en sol och växer 10 centimeter. Jackie böjer sig ner för att få sin cigarett tänd. När ciggen väl är tänd så fortsätter den gamle mannen vidare. Som en sol, 10 centimeter längre.
- Titta, det finns änglar överallt Tyler.
Säger Jackie.
- Jaså? Ja, det är fan på tiden att dom slutar gömma sig.
Dom båda går vidare mot baren dom är på väg till. Harry B James, stans enda ställe där två fyllon som dom är välkommna till en vardag kl. 14. Harry B James, änglarnas krog för demonernas handling.
- Bartender, häll upp två whisky.
Ropar Tyler högt och glatt som vanligt en eftermiddag när han väl kommit in på puben. James eller som Tyler kallar honom, Jim, vänder sig om och ser dom båda från andra sidan baren och svarar;
- Två whisky kommer direkt Tyler. Jag ser att du tog kvinnan med dig idag.
- Jo, hon måste ju få sin medicin hon också.
- Såklart hon måste.
Jim kommer över med två shots av husets whisky och går sedan till andra sidan igen där han pratar med nån ung tjej i 20års åldern. Tyler och Jackie sveper i sig sina shots och kysser sedan varandra. Passionerat men slaffsigt. Tyler ropar åter igen till Jim;
- Hey, Jim!
- Ja Tyler?
- Häll upp två till och sen två öl också när du ändå är i farten och låt dom komma.
- Det vet du Tyler, det vet du.
Tiden gick och klockan närmade sig 18. Både Tyler och Jackie va riktigt dragna vid det här laget och dessutom började allt möjligt folk rinna in. Ungdomar skapade till alla fack.
- Hey, Jim! Dom blir bara yngre och yngre för varje år. Visste inte att det va fackmöte ikväll?
- Fackmöte varje kväll Tyler det borde du veta vid det här laget.
- Ah just det. Häller du upp två whisky till, sen drar vi vidare.
- Ska jag skriva upp det eller betalar du ikväll?
- Givetvis skriver du upp det Jim, givetvis!
- Hahaha
Utbrister Jackie nästan lite hånfullt.
- Tyst kvinna, glöm inte att det är mig du dricker på!
- Tyler, den dagen jag är din kvinna. Då är du rik.
- Jaja, drick upp nu så vi kan gå hem och knulla nångång
- Charmigt Tyler, charmigt.
- Det vet du Jackie, charm är mitt mellannamn.
Dom båda dricker upp sina sista whiskyshots och säger hejdå till Jim. Dom går iväg vinglandes ut genom ytterdörren, än en gång på väg hem tillsammans med armarna om varandra. Förfallets vackra cirkel är än en gång sluten.
Ja, tills nästa dag, då det börjar om igen.
Tills vidare, på återseende.
// m
Frågar Tyler en liten och gammal man som kommer gående mot honom och Jackie.
- Oh, det har jag faktiskt.
Svarar den äldre herren lite försiktigt som i samma stund skiner upp som en sol och växer 10 centimeter. Jackie böjer sig ner för att få sin cigarett tänd. När ciggen väl är tänd så fortsätter den gamle mannen vidare. Som en sol, 10 centimeter längre.
- Titta, det finns änglar överallt Tyler.
Säger Jackie.
- Jaså? Ja, det är fan på tiden att dom slutar gömma sig.
Dom båda går vidare mot baren dom är på väg till. Harry B James, stans enda ställe där två fyllon som dom är välkommna till en vardag kl. 14. Harry B James, änglarnas krog för demonernas handling.
- Bartender, häll upp två whisky.
Ropar Tyler högt och glatt som vanligt en eftermiddag när han väl kommit in på puben. James eller som Tyler kallar honom, Jim, vänder sig om och ser dom båda från andra sidan baren och svarar;
- Två whisky kommer direkt Tyler. Jag ser att du tog kvinnan med dig idag.
- Jo, hon måste ju få sin medicin hon också.
- Såklart hon måste.
Jim kommer över med två shots av husets whisky och går sedan till andra sidan igen där han pratar med nån ung tjej i 20års åldern. Tyler och Jackie sveper i sig sina shots och kysser sedan varandra. Passionerat men slaffsigt. Tyler ropar åter igen till Jim;
- Hey, Jim!
- Ja Tyler?
- Häll upp två till och sen två öl också när du ändå är i farten och låt dom komma.
- Det vet du Tyler, det vet du.
Tiden gick och klockan närmade sig 18. Både Tyler och Jackie va riktigt dragna vid det här laget och dessutom började allt möjligt folk rinna in. Ungdomar skapade till alla fack.
- Hey, Jim! Dom blir bara yngre och yngre för varje år. Visste inte att det va fackmöte ikväll?
- Fackmöte varje kväll Tyler det borde du veta vid det här laget.
- Ah just det. Häller du upp två whisky till, sen drar vi vidare.
- Ska jag skriva upp det eller betalar du ikväll?
- Givetvis skriver du upp det Jim, givetvis!
- Hahaha
Utbrister Jackie nästan lite hånfullt.
- Tyst kvinna, glöm inte att det är mig du dricker på!
- Tyler, den dagen jag är din kvinna. Då är du rik.
- Jaja, drick upp nu så vi kan gå hem och knulla nångång
- Charmigt Tyler, charmigt.
- Det vet du Jackie, charm är mitt mellannamn.
Dom båda dricker upp sina sista whiskyshots och säger hejdå till Jim. Dom går iväg vinglandes ut genom ytterdörren, än en gång på väg hem tillsammans med armarna om varandra. Förfallets vackra cirkel är än en gång sluten.
Ja, tills nästa dag, då det börjar om igen.
Tills vidare, på återseende.
// m
Dom kallar mig hippie
- Jippi?
- Nej, hippie din jävla pippi!
- Kividivitt.
- Hörru sparven, sitt inte där och kvittra.
Säger jag och bjuder fågeljäveln på en skvätt inskränkt fyllesnack. Dessa jävla fåglar. Vafan sjunger dom för och varför i hela helvete pratar dom jävlarna med mig? Tänker jag och tar mig en klunk T-röd. Parken är helt tom förutom jag och dessa jävla fåglar. Fri som en fågel! Jo, tjena. Vem fan tror dom att dom är egentligen?
- Håll käften för i helvete, jag försöker faktiskt supa.. err.. helvete.. Fan... Ihjäl!
Skriker jag vettvilligt och fåglarna flyger iväg. Ensam sitter jag nu kvar på parkbänken under det stora trädet. Det börjar bli mörkt ute. Undrar om jag hinner till härbäget eller om jag blir tvungen att sova ute ikväll igen.
- Skitsamma.
Mumlar jag för mig själv och kryper ihop i fosterställning på bänken och önskar trots allt att fåglarna hade varit här.
Dagen därpå vaknar jag som alltid av fågelsång. Baksmällan får mig först lite irriterad på dessa fågelfän men efter en stund så vänjer jag mig. Det är rätt vackert ändå om man bara tillåter sig själv att lyssna. Tänk om jag kunde sjunga så vackert trots världen ser ut som den gör. Jag älskade att sjunga. Jag älskade den här världen. Jag hatar att jag inte älskar längre. Jag minns det som igår, Woodstock och nakna kroppar, alkohol och droger i överflöd. Vi kämpade för fred och rättvisa i samhället.
Det va bättre förr. Allting dör sakta ut, pengarna tar över och yuppien kommer med sina mobiltelefoner och kostymer. Sina picknickkorgar fulla med död. Till och med James, min allra bästa vän. Frihetskämpe och medborgarrättsaktivist går runt i kostym idag och säljer aktier, klippt och skuren för denna döda värld. Fyfan för dagens samhälle, fyfan!
- Deeeet vaaaaa bäääättre förrrrrr!
Sjunger jag, inte i ton med fåglarna men jävligt kraxigt likt en kråka åtminstone. Dom vet vad det handlar om, fåglarna. Aja, lika bra att dricka sista T-röden innan robotarna kommer.
- Cheers birdies!
Utbryter jag med ett falsk leende på läpparna och klunkar i mig.
Tills vidare, ärligt det va fan bättre förr!
// m
- Nej, hippie din jävla pippi!
- Kividivitt.
- Hörru sparven, sitt inte där och kvittra.
Säger jag och bjuder fågeljäveln på en skvätt inskränkt fyllesnack. Dessa jävla fåglar. Vafan sjunger dom för och varför i hela helvete pratar dom jävlarna med mig? Tänker jag och tar mig en klunk T-röd. Parken är helt tom förutom jag och dessa jävla fåglar. Fri som en fågel! Jo, tjena. Vem fan tror dom att dom är egentligen?
- Håll käften för i helvete, jag försöker faktiskt supa.. err.. helvete.. Fan... Ihjäl!
Skriker jag vettvilligt och fåglarna flyger iväg. Ensam sitter jag nu kvar på parkbänken under det stora trädet. Det börjar bli mörkt ute. Undrar om jag hinner till härbäget eller om jag blir tvungen att sova ute ikväll igen.
- Skitsamma.
Mumlar jag för mig själv och kryper ihop i fosterställning på bänken och önskar trots allt att fåglarna hade varit här.
Dagen därpå vaknar jag som alltid av fågelsång. Baksmällan får mig först lite irriterad på dessa fågelfän men efter en stund så vänjer jag mig. Det är rätt vackert ändå om man bara tillåter sig själv att lyssna. Tänk om jag kunde sjunga så vackert trots världen ser ut som den gör. Jag älskade att sjunga. Jag älskade den här världen. Jag hatar att jag inte älskar längre. Jag minns det som igår, Woodstock och nakna kroppar, alkohol och droger i överflöd. Vi kämpade för fred och rättvisa i samhället.
Det va bättre förr. Allting dör sakta ut, pengarna tar över och yuppien kommer med sina mobiltelefoner och kostymer. Sina picknickkorgar fulla med död. Till och med James, min allra bästa vän. Frihetskämpe och medborgarrättsaktivist går runt i kostym idag och säljer aktier, klippt och skuren för denna döda värld. Fyfan för dagens samhälle, fyfan!
- Deeeet vaaaaa bäääättre förrrrrr!
Sjunger jag, inte i ton med fåglarna men jävligt kraxigt likt en kråka åtminstone. Dom vet vad det handlar om, fåglarna. Aja, lika bra att dricka sista T-röden innan robotarna kommer.
- Cheers birdies!
Utbryter jag med ett falsk leende på läpparna och klunkar i mig.
Tills vidare, ärligt det va fan bättre förr!
// m
En snuskgubbe i provhytten
Den egocentriske Tyler förbarmar sig över hur äckligt jordgubbssylt är. Våga vägra jordgubbssylt ristar han in med höger handen medans han suger frenetiskt på sin sista cigarett i ren desperation och av längtan efter saftiga pannkakor med blåbärssylt. Sedan går han in på den lokala klädbutiken.
Pank som vanligt så slutar allt drömmande om god mat i att onanera med öppen dörr på provhytten till underklädesdelen i en klädkatalog som finns som gratistidning på butiken för att utsugarförlag ska få sinnesrubbade folk att köpa kläder och möbler som ingen egentligen vill ha.
- Fattigmannens porr.
Säger han för sig själv. Det är dock inte för att Tyler inte får fitta om man nu skulle vilja ha utan helt enkelt för att han är en man. Han gillar porr.
Även om, eller kanske snarare tack vare att kvinnorna är beklädda med billiga, sidenunderkläder. Fantasin flödar inom honom och han drar frustrerande i sin alkoholiserade erektion.
- Degballe!
Skriker han.
- Degballe!!!
Skriker han igen ännu mer frustrerande och betydligt högre. Han tystar ner sig själv lite i undran om folket inne på klädbutiken kanske hade hört honom? Hoppas det tänker han med ett elakt leende full av baktankar. Hoppas det kommer nån stackars ung butiksbiträde i 20års åldern och säger åt mig. Fy fan va jag ska knulla henne då!
- Vad i helvete håller du på med?
Tills vidare, med skön idé från Mr. Kenneth Kas så lyckades jag få fram detta.
// m
Pank som vanligt så slutar allt drömmande om god mat i att onanera med öppen dörr på provhytten till underklädesdelen i en klädkatalog som finns som gratistidning på butiken för att utsugarförlag ska få sinnesrubbade folk att köpa kläder och möbler som ingen egentligen vill ha.
- Fattigmannens porr.
Säger han för sig själv. Det är dock inte för att Tyler inte får fitta om man nu skulle vilja ha utan helt enkelt för att han är en man. Han gillar porr.
Även om, eller kanske snarare tack vare att kvinnorna är beklädda med billiga, sidenunderkläder. Fantasin flödar inom honom och han drar frustrerande i sin alkoholiserade erektion.
- Degballe!
Skriker han.
- Degballe!!!
Skriker han igen ännu mer frustrerande och betydligt högre. Han tystar ner sig själv lite i undran om folket inne på klädbutiken kanske hade hört honom? Hoppas det tänker han med ett elakt leende full av baktankar. Hoppas det kommer nån stackars ung butiksbiträde i 20års åldern och säger åt mig. Fy fan va jag ska knulla henne då!
- Vad i helvete håller du på med?
Tills vidare, med skön idé från Mr. Kenneth Kas så lyckades jag få fram detta.
// m
Gröna Oliver
- Vad vill du bli när du blir stor?
Säger Jackie och kastar i sig några oliver. Tyler tittar på henne lite äcklad. Sån skit kan man ju inte äta tänker han, men svarar på hennes otroligt dryga fråga med en ironisk ton;
- Jag funderar på hjärnskrynklare. Ja, alltså jag är ju mer eller mindre en expert vid det här laget då alla runt omkring är så jävla knäppa.
- Aha okej, va det en pik eller?
- Skitsamma.
En stund går och Tyler kryper närmare Jackie som endast ligger i sina trosor. Han för sin hand upp längs hennes ben och säger sedan lite retsamt;
- Nämen vad är det här då?
- Eh, det är mitt innerlårsfett. Det mest kvinnliga du kan hitta på min kropp.
- Jaså, men vad är då det här?
Säger Tyler och tar sedan Jackie på hennes varma och böljande fitta.
- Oj, men alltså.. Ja, okej då! Det är väl i och för sig det mest kvinnliga på min kropp.
- Ja, jag tänkte väl.
- Tyler...
- Mm?
- Du gjorde mig kåt nu.
- Aha...
- Du, jag tycker om dig.
- Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker.
Säger Tyler och vänder ryggen till Jackie. Nöjd med sitt liv och sitt svar, tar han sedan whiskeyflaskan som står på nattduksbordet och häller i sig ett par klunkar, tänder en cigg och tar ett par lugnande bloss.
Några minuter senare somnar han om med Whiskeyflaskan i ena handen och ciggaretten i den andra. Sovandes som ett litet barn ihopkrypt i fosterställning och våta drömmar om Jackies vulvande köttgrotta. Fan att hon ska äta dom där jävla oliverna.
Tills vidare, här kommer en helt ny novell som skrevs imorse. Kommer fortfarande slänga in ett och annat gammalt inlägg från förra bloggen. Ville bara få upp denna helt enkelt.
// m
Säger Jackie och kastar i sig några oliver. Tyler tittar på henne lite äcklad. Sån skit kan man ju inte äta tänker han, men svarar på hennes otroligt dryga fråga med en ironisk ton;
- Jag funderar på hjärnskrynklare. Ja, alltså jag är ju mer eller mindre en expert vid det här laget då alla runt omkring är så jävla knäppa.
- Aha okej, va det en pik eller?
- Skitsamma.
En stund går och Tyler kryper närmare Jackie som endast ligger i sina trosor. Han för sin hand upp längs hennes ben och säger sedan lite retsamt;
- Nämen vad är det här då?
- Eh, det är mitt innerlårsfett. Det mest kvinnliga du kan hitta på min kropp.
- Jaså, men vad är då det här?
Säger Tyler och tar sedan Jackie på hennes varma och böljande fitta.
- Oj, men alltså.. Ja, okej då! Det är väl i och för sig det mest kvinnliga på min kropp.
- Ja, jag tänkte väl.
- Tyler...
- Mm?
- Du gjorde mig kåt nu.
- Aha...
- Du, jag tycker om dig.
- Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker.
Säger Tyler och vänder ryggen till Jackie. Nöjd med sitt liv och sitt svar, tar han sedan whiskeyflaskan som står på nattduksbordet och häller i sig ett par klunkar, tänder en cigg och tar ett par lugnande bloss.
Några minuter senare somnar han om med Whiskeyflaskan i ena handen och ciggaretten i den andra. Sovandes som ett litet barn ihopkrypt i fosterställning och våta drömmar om Jackies vulvande köttgrotta. Fan att hon ska äta dom där jävla oliverna.
Tills vidare, här kommer en helt ny novell som skrevs imorse. Kommer fortfarande slänga in ett och annat gammalt inlägg från förra bloggen. Ville bara få upp denna helt enkelt.
// m
Tyler
Bara för att jag är ödmjuk så är jag ingen superhjälte. Näe, jag är bara ett fyllo. Visst jag bryr mig om människor och ser att någonting är fel här i världen men inte fan gör det mig till någon superhjälte, bara mänsklig. Om du frågar mig så är det rätt omänskligt egentligen. Ja, att bry sig om människor. Folk hatar så mycket nu för tiden så det känns mer mänskligt att vara ond snarare än god.
Folk ser mig som en klok, smart och värsta häftiga personen. Är min bild av mig själv fel eller är det bara människor överlag som är i behov av någon övermänniska? Någon som alltid finns där för dom, någon som glömmer bort sig själv helt och hållet och ägnar all tid i världen åt alla andra. Oavsett så är inte jag den personen. Jag är ett själviskt fyllo som bara bryr sig om sig själv. Känn er lurade era jävla offer, känn er lurade.
Tyler nickar med ett självbelåtet leende och flyger iväg.
Tills vidare, vi hörs.
// m
Folk ser mig som en klok, smart och värsta häftiga personen. Är min bild av mig själv fel eller är det bara människor överlag som är i behov av någon övermänniska? Någon som alltid finns där för dom, någon som glömmer bort sig själv helt och hållet och ägnar all tid i världen åt alla andra. Oavsett så är inte jag den personen. Jag är ett själviskt fyllo som bara bryr sig om sig själv. Känn er lurade era jävla offer, känn er lurade.
Tyler nickar med ett självbelåtet leende och flyger iväg.
Tills vidare, vi hörs.
// m
Empty sheets: A writers story
Många tänker sig en framtid och ser olika saker, oftast är den ljus och dom ser fram emot den. Vissa utbildar sig till läkare, vissa till poliser, vissa till ingenjörer och advokater. Oavsett vad det är dom ser sig själva jobba med så är den framtiden välbetald och ljus. Ja, det kan till och med vara som så att dom ser sig själva jobba på en bensinmack vad vet jag. Det är inte det som är poängen.
Jag vet bara att jag ser inget av det där. Inget alls. Jag tänker på mitt förflutna och ser något helt annat. Jag ser misärer, depressioner. Tunga, ensamma och vakna nätter. Droger, alkohol, våld och brott. Rättegångar, villkorlig dom i form av övervakning med föreskrift. Olyckliga förhållanden och många dessutom. Oseriösa försök till att känna tillfällig kärlek som jag i slutändan ändå sumpade genom otrohet eller något annat idiotiskt. Jag ser en familj som var bruten i tusen bitar. Jag ser död och jag ser förfall. Jag ser mig själv som 10 år då min hund som jag älskade mer än nåt annat på jorden gick bort. Jag ser kniven jag höll emot mitt hjärta och ville dö för att vara med henne. Jag ser mig själv som kämpar olycksamt för att inte vara honom. Ett alter ego som endast givit mig sår.
Jag ser svart, vitt och blanka papper som sakta fylls i av sig själv, utan att jag har någon som helst makt över vad det blir. Jag ser, hör, tänker och känner absolut ingenting. Jag är tom.
Tills vidare, döden är min vän och värsta fiende.
// m
Jag vet bara att jag ser inget av det där. Inget alls. Jag tänker på mitt förflutna och ser något helt annat. Jag ser misärer, depressioner. Tunga, ensamma och vakna nätter. Droger, alkohol, våld och brott. Rättegångar, villkorlig dom i form av övervakning med föreskrift. Olyckliga förhållanden och många dessutom. Oseriösa försök till att känna tillfällig kärlek som jag i slutändan ändå sumpade genom otrohet eller något annat idiotiskt. Jag ser en familj som var bruten i tusen bitar. Jag ser död och jag ser förfall. Jag ser mig själv som 10 år då min hund som jag älskade mer än nåt annat på jorden gick bort. Jag ser kniven jag höll emot mitt hjärta och ville dö för att vara med henne. Jag ser mig själv som kämpar olycksamt för att inte vara honom. Ett alter ego som endast givit mig sår.
Jag ser svart, vitt och blanka papper som sakta fylls i av sig själv, utan att jag har någon som helst makt över vad det blir. Jag ser, hör, tänker och känner absolut ingenting. Jag är tom.
Tills vidare, döden är min vän och värsta fiende.
// m
Hank min vän!
Bakfylla, många vet inte vad en riktig bakfylla innebär. Speciellt inte som alkolist. Många har säkert erfarat en redig sådan men att vakna upp kallsvettig och inte kunna kliva ur sängen för du skakar så mycket och allt du kan tänka på är att få tag på en flaska rött eller en flaska whisky. I många år har jag gått runt och fått mina bakfyllor men aldrig så här. Kroppen krampar och det känns som om någon kniper åt runt varenda organ jag har i mig.
"Knack knack"
Jag går till dörren med små och osäkra steg, helst vill jag inte träffa någon nu. Men helvete vad glad jag blev när det va, låt oss kalla honom Hank, som stod där med en systembolagetpåse och gav mig den. Vad hitta jag då där i om inte en flaska rött. Ibland känns det verkligen som om Gud är på ens sida eller så är det bara som så att han vill ha död på en?!
Jag häller upp en stort glas rött och svepar första glaset direkt och redan efter bara några sekunder känner jag en stor tillfredställelse inom mig och jag slutar till och med skaka. Jag lutar mig tillbaka mot stolen och fortsätter skriva på någon halvdan dikt men lägger ner ganska snabbt för att hälla upp ett nytt glas. Detta glaset ska jag verkligen njuta av tänker jag och sveper givetvis hela det glaset också. Fattar tangenterna åter igen och låter inspirationen flöda;
"Knack knack"
Jag går till dörren med små och osäkra steg, helst vill jag inte träffa någon nu. Men helvete vad glad jag blev när det va, låt oss kalla honom Hank, som stod där med en systembolagetpåse och gav mig den. Vad hitta jag då där i om inte en flaska rött. Ibland känns det verkligen som om Gud är på ens sida eller så är det bara som så att han vill ha död på en?!
Jag häller upp en stort glas rött och svepar första glaset direkt och redan efter bara några sekunder känner jag en stor tillfredställelse inom mig och jag slutar till och med skaka. Jag lutar mig tillbaka mot stolen och fortsätter skriva på någon halvdan dikt men lägger ner ganska snabbt för att hälla upp ett nytt glas. Detta glaset ska jag verkligen njuta av tänker jag och sveper givetvis hela det glaset också. Fattar tangenterna åter igen och låter inspirationen flöda;
Tre dagar, lätt trettio egentligen men tiden går så fort.
Jag är så medveten trots ändå så förd bakom ljuset
in i det mörkaste av de mörkaste hål. Jag vet, alla
vet men det är ingen som gör något. Inte ens jag.
Det känns nästan som alla har gett upp hoppet om
en men framför allt vet jag att jag själv gjort det.
Jag är så medveten trots ändå så förd bakom ljuset
in i det mörkaste av de mörkaste hål. Jag vet, alla
vet men det är ingen som gör något. Inte ens jag.
Det känns nästan som alla har gett upp hoppet om
en men framför allt vet jag att jag själv gjort det.
Gud vet, på tal om Gud. Är det inte konstigt att så fort man känner att det börjar lida mot sitt slut, att man genast börjar filosofera kring Gud? Man är nog jävligt liten och rädd ändå.
Tills vidare, this is just a drunken mans life.
// m
Tills vidare, this is just a drunken mans life.
// m
God morgon!
ibland när jag står och kissar brukar jag torka av min kuk med mina händer efter att jag är klar. Sedan för jag handen mot min näsa och luktar på mina fingrar. Står kvar i någon minut för att verkligen inhalera mina dofter...
- Ha! Det luktar nästan gott efter ett tag.
Jag är en riktig man. Tänker han och går sedan ut och häller upp sig morgongroggen.
Tills vidare, Ibland måste man bara pinka i vasken.
// m
- Ha! Det luktar nästan gott efter ett tag.
Jag är en riktig man. Tänker han och går sedan ut och häller upp sig morgongroggen.
Tills vidare, Ibland måste man bara pinka i vasken.
// m
Iskall
- Hårdare! kom igen, hårdare! Slå! Slå då för fan, slå!
Inget slag kom, ingenting. Inte ett enda ljud, bara tystnad. Han såg på henne med sorgsna ögon och insåg sedan vad han hade gjort. Tårarna rann ner för hans kind likt ett ungt och livfullt vattenfall, han släppte efter på knogarna och vecklade ut sina händer. Hon stod där, flåsandes, gråtandes och med arga svarta ögon. Tårfyllda svarta ögon.
Hon visste att det här skulle hända. Det hade hon sett till. Hon ville det. Men han kunde inte avsluta det. Blodet rann ner över hennes vackra ansikte. Dom spräckta ögonbrynen blev för mycket för honom. Ja, hon ville mer, men han kunde inte förmå sig till att avsluta det hela.
- Stå inte bara där, avsluta det du påbörja för i helvete.
Men din jävla mes, vad är du för man egentligen? VA?!
Han vände sig om och föll ihop på marken sittandes. Hon gick in i köket och hämta en kökskniv sedan gick hon tillbaka till vardagsrummet där hennes så kallade man satt på marken, gråtandes och gungandes fram och tillbaka. Endast mummel hörde man tyst ifrån hans mun. Hon greppade om kniven hårdare på väg fram till honom. Tog sedan tag i hans hår och böjde huvudet bakåt så långt hon bara kunde. Sedan drog hon knivens blad sakta men bestämt från vänster sida ända till höger. Halsen öppnade sig på honom och blodet forsade ut. Hon böjde sig fram och viskade honfullt i hans öra:
- Du är fan värdelös.
Hon släppte sedan taget om hans hår och han föll nästan som i ultra rapid ihop på marken. Han tog en sista blick upp mot henne liggandes i sitt eget blod precis innan ljuset släckte sig i hans ögon. Han var död. Kvinnan släppte kniven och gick sedan mot fotöljen en bit bort. Satte sig ned och lutade sig tillbaka. Tog den halvrökna ciggaretten som låg i askfatet och tände den. Ett par andetag senare när ciggen va slut gick hon in i badrummet där hon tog av sig alla sina kläder. Ställde sig i duschen och tvättade sig ren. Ren från all synd. När hon va klar gick hon in i sovrummet och ställde sig framför sängen på knä och bad sin nattbön i vanlig ordning.
- Tack Gud för att du vakar över mig och ser till min säkerhet. Amen.
Hon lade sig på sängen och fem minuter senare sov hon djupare än den djupaste trollskog.
Grannarna hade hört skriken ifrån allt bråk så dom hade ringt polisen. När polisen kommit fram och knackat på dörren ca: si så där en 10 gånger och ropat från andra sidan utan svar, så slog dom in dörren och fick se en man liggandes på ett blodfyllt golv med avskuren hals. Dom fortsatte söka igenom lägenheten och väl inne i sovrummet hade dom hittat en kvinna liggandes på sängen sovandes och dom hade frysit till. Sekunderna senare så drog dom upp kvinnan ur sängen och slängde på en morgonrock på hennes nakna kropp. Satt på handfängsel och sedan fört henne ut ur lägenheten och in i en polisbil. Hon hade inte sagt någonting. Livlös tystnad. Hon va iskall som nattens mörker.
Gud ser allt.
Tills vidare, 100% uppmärksamhet.
// m
Inget slag kom, ingenting. Inte ett enda ljud, bara tystnad. Han såg på henne med sorgsna ögon och insåg sedan vad han hade gjort. Tårarna rann ner för hans kind likt ett ungt och livfullt vattenfall, han släppte efter på knogarna och vecklade ut sina händer. Hon stod där, flåsandes, gråtandes och med arga svarta ögon. Tårfyllda svarta ögon.
Hon visste att det här skulle hända. Det hade hon sett till. Hon ville det. Men han kunde inte avsluta det. Blodet rann ner över hennes vackra ansikte. Dom spräckta ögonbrynen blev för mycket för honom. Ja, hon ville mer, men han kunde inte förmå sig till att avsluta det hela.
- Stå inte bara där, avsluta det du påbörja för i helvete.
Men din jävla mes, vad är du för man egentligen? VA?!
Han vände sig om och föll ihop på marken sittandes. Hon gick in i köket och hämta en kökskniv sedan gick hon tillbaka till vardagsrummet där hennes så kallade man satt på marken, gråtandes och gungandes fram och tillbaka. Endast mummel hörde man tyst ifrån hans mun. Hon greppade om kniven hårdare på väg fram till honom. Tog sedan tag i hans hår och böjde huvudet bakåt så långt hon bara kunde. Sedan drog hon knivens blad sakta men bestämt från vänster sida ända till höger. Halsen öppnade sig på honom och blodet forsade ut. Hon böjde sig fram och viskade honfullt i hans öra:
- Du är fan värdelös.
Hon släppte sedan taget om hans hår och han föll nästan som i ultra rapid ihop på marken. Han tog en sista blick upp mot henne liggandes i sitt eget blod precis innan ljuset släckte sig i hans ögon. Han var död. Kvinnan släppte kniven och gick sedan mot fotöljen en bit bort. Satte sig ned och lutade sig tillbaka. Tog den halvrökna ciggaretten som låg i askfatet och tände den. Ett par andetag senare när ciggen va slut gick hon in i badrummet där hon tog av sig alla sina kläder. Ställde sig i duschen och tvättade sig ren. Ren från all synd. När hon va klar gick hon in i sovrummet och ställde sig framför sängen på knä och bad sin nattbön i vanlig ordning.
- Tack Gud för att du vakar över mig och ser till min säkerhet. Amen.
Hon lade sig på sängen och fem minuter senare sov hon djupare än den djupaste trollskog.
Grannarna hade hört skriken ifrån allt bråk så dom hade ringt polisen. När polisen kommit fram och knackat på dörren ca: si så där en 10 gånger och ropat från andra sidan utan svar, så slog dom in dörren och fick se en man liggandes på ett blodfyllt golv med avskuren hals. Dom fortsatte söka igenom lägenheten och väl inne i sovrummet hade dom hittat en kvinna liggandes på sängen sovandes och dom hade frysit till. Sekunderna senare så drog dom upp kvinnan ur sängen och slängde på en morgonrock på hennes nakna kropp. Satt på handfängsel och sedan fört henne ut ur lägenheten och in i en polisbil. Hon hade inte sagt någonting. Livlös tystnad. Hon va iskall som nattens mörker.
Gud ser allt.
Tills vidare, 100% uppmärksamhet.
// m
Stjärnbarn
En fallen stjärna tittar upp och längtar hem. Hon ser dom starka ljusen som lyser upp nattens mörker. En ångestfylld medvetenhet överöser henne med självinsikt. hon reser sig, en man går förbi och hon räcker ut sin hand. Han tittar på henne med sorgsna ögon. Hon tittar upp och han likaså.
Han tittar i sina fickor. Och hon säger; Nej, jag vill inte ha dina pengar goda herre. Han ser på henne med ett leende och säger; Vackra stjärna, det är dags att du får komma hem. Han tar fram sin revolver och skjuter henne i huvudet. Hennes liv slocknar precis så som en stjärna en dag bara gör.
Uppe på himlen tänds nu en ny stjärna och hon är äntligen hemma.
Tills vidare, god natt mitt ljus, mina stjärnor. Tack för att ni lyser upp min värld.
// m
Han tittar i sina fickor. Och hon säger; Nej, jag vill inte ha dina pengar goda herre. Han ser på henne med ett leende och säger; Vackra stjärna, det är dags att du får komma hem. Han tar fram sin revolver och skjuter henne i huvudet. Hennes liv slocknar precis så som en stjärna en dag bara gör.
Uppe på himlen tänds nu en ny stjärna och hon är äntligen hemma.
Tills vidare, god natt mitt ljus, mina stjärnor. Tack för att ni lyser upp min värld.
// m
