Vardagsfilosofi?!
Jag har alltid förundrats över universums existens. Vår, mänsklighetens existens. Det finns både teodala teorier i form av en Gud. Sen finns de dom vetenskapliga teorierna som handlar om den så kallade Big Bang. Först och främst så vill jag erkänna att jag har en tro på något gudomligt, men inte i form av en gud. Laplace sa en gång:
- Jag är inte i behov av den hypotesen.
Jag vet jag har sagt det förut men låt oss nu istället spinna vidare på det här konceptet och se vart det leder oss. Så alltså, för att återgå till den teodala teorin som säger att Gud skapade universum, Gud är allsmäktig. När jag använder mig av min realism och kanske framför allt min cynism, så märker jag direkt tvekan i denna teori eller snarare kanske att man ska kalla det för 'tro' för det är ändå religion som vi pratar om. Och när jag övergår till den vetenskapliga teorin angående 'Big Bang' som handlar om en stor explosion av diverse materia och gaser som sen bildade vintergatan och dom olika planeterna och därav sen så har den så kallade evolutionen tagit vid och skapat liv. Vänta, där måste jag genast fråga mig själv och givetvis er, vad fanns egentligen innan denna kärna som exploderade och skapade vårt solsystem?
- Är vi bara en vetenskaplig händelse som blivit till av miljoner års utvecklan?
Vad fanns egentligen innan explosionen? Svart tomrum? Då helt plötsligt kan jag genast inte låta bli att återgå till den teologiska teorin där det faktiskt var en Gud som skapade allt. Men samtidigt så motsäger jag ju mig själv då för jag vet ju att utveckling sker dagligen. Och hur jag vet det utan att lyssna på andra är ju väldigt enkelt genom att bara se på sig själv. Min hjärnkapacitet är möjligtvis begränsad men jag är ju fortfarande inte ens i närheten av att ha nått den. Med andra ord så utvecklas jag dagligen. Likaså när jag tränar min kropp så utvecklas den och blir starkare. Så hur kom vi till egentligen? Vad satte igång vår existens? Går det att återskapa en ny värld med hjälp av någon form av nytt Big Bang. Lutar vår existens till yttligare en supernova som i sin tur leder till en ny värld, med nytt liv?
Frågorna är många och egentligen helt ovidkommande. Varför engagera sig i dessa existensiella frågor? Dessa frågor är något människan har frågat sig själva sen begynnelsen skulle jag tro - "Varför är jag här och vad är meningen med det?". Personligen kan jag inte låta bli att frodas i tankarna kring det men när jag väl börjar fundera så blir jag bara ledsen och deprimerad. Allt är en lögn, baksidan ljuger och framsidan pratar om vetenskap och Gud.
En QP Cheese & CO. skulle sitta fint just nu...
Tills vidare, think outside the box for a change.
// m
- Jag är inte i behov av den hypotesen.
Jag vet jag har sagt det förut men låt oss nu istället spinna vidare på det här konceptet och se vart det leder oss. Så alltså, för att återgå till den teodala teorin som säger att Gud skapade universum, Gud är allsmäktig. När jag använder mig av min realism och kanske framför allt min cynism, så märker jag direkt tvekan i denna teori eller snarare kanske att man ska kalla det för 'tro' för det är ändå religion som vi pratar om. Och när jag övergår till den vetenskapliga teorin angående 'Big Bang' som handlar om en stor explosion av diverse materia och gaser som sen bildade vintergatan och dom olika planeterna och därav sen så har den så kallade evolutionen tagit vid och skapat liv. Vänta, där måste jag genast fråga mig själv och givetvis er, vad fanns egentligen innan denna kärna som exploderade och skapade vårt solsystem?
- Är vi bara en vetenskaplig händelse som blivit till av miljoner års utvecklan?
Vad fanns egentligen innan explosionen? Svart tomrum? Då helt plötsligt kan jag genast inte låta bli att återgå till den teologiska teorin där det faktiskt var en Gud som skapade allt. Men samtidigt så motsäger jag ju mig själv då för jag vet ju att utveckling sker dagligen. Och hur jag vet det utan att lyssna på andra är ju väldigt enkelt genom att bara se på sig själv. Min hjärnkapacitet är möjligtvis begränsad men jag är ju fortfarande inte ens i närheten av att ha nått den. Med andra ord så utvecklas jag dagligen. Likaså när jag tränar min kropp så utvecklas den och blir starkare. Så hur kom vi till egentligen? Vad satte igång vår existens? Går det att återskapa en ny värld med hjälp av någon form av nytt Big Bang. Lutar vår existens till yttligare en supernova som i sin tur leder till en ny värld, med nytt liv?
Frågorna är många och egentligen helt ovidkommande. Varför engagera sig i dessa existensiella frågor? Dessa frågor är något människan har frågat sig själva sen begynnelsen skulle jag tro - "Varför är jag här och vad är meningen med det?". Personligen kan jag inte låta bli att frodas i tankarna kring det men när jag väl börjar fundera så blir jag bara ledsen och deprimerad. Allt är en lögn, baksidan ljuger och framsidan pratar om vetenskap och Gud.
En QP Cheese & CO. skulle sitta fint just nu...
Tills vidare, think outside the box for a change.
// m
Francine - Ett oväntat besök
Jag läste upp lite poesi och fortsatte skumläsa på några noveller för henne, jag va rätt självupptagen med mitt läsande först men efter ett tag tittade jag upp. Och vafan tror ni jag ser, om inte brudjäveln ligger och smeker sig själv medan jag läser. Jävla hora, ingen som helst respekt för en mans konst. Dagens ungdomar, tur man är på döhalvan. Francine som hon heter, ja flicksnärtan som låg där och gjorde det skönt för sig själv, hon hade länge spanat in Jack. Sett honom på parkbänkar lite här och var, skrålandes och propagerandes med sina alkoholiserade funderingar och tankar. Hon hade blivit intresserad av hans smutsiga yttre och rispiga röst. Det han sa liksom smälte henne likt smör i en kastrull. Tänka sig att en flicksnärta på 22 år kunde kåta ner sig i en man på 47. Helt otroligt, undra vad dom tänker med egentligen?
Jo just det, fittan. Aja, man får väl tacka och ta emot kanske. Inte så att man blir yngre direkt. Jag menar, hur många såna här chanser kommer man få igen liksom?
- Kom hit då tjejen, så ska jag hjälpa dig!
Säger Jack och beordrar Francine att komma närmre honom så han kan pilla åt henne medan han fortsätter läsa sina noveller för henne.
- Åh, okay Jack!
Stönar Francine och reser sig upp ur fåtöljen längre bort, förflyttar sig närmre Jack med ivriga och kåta steg. Jack småflinar elakt och börjar bläddra lite i sin bok för att hitta en riktigt snuskig och läcker novell som han själv har skrivit givetvis och börjar sedan sakta läsa med sin rispiga röst, samtidigt som han smeker Francine på hennes kåta och varma sköte.
Efter några minuters läsande och pillande börjar Francine helt plötsligt stöna mycket intensivare och högre. Flickstackarn kommer i en stor och sköljande orgasm. Nu kan inte Jack motstå sina lustar längre och slänger bokjäveln på golvet. Sliter fram sin degballe och börjar runka upp den. Motvilligt men inte helt oväntat reser den sig efter ett tag och han kör in sin kuk i henne med ett bestämt grepp om hennes höft.
- Åh Jack, knulla mig hårt, knulla mig håååårt!
Skriker Francine och han börjar jucka frenetiskt som om det vore första gången han knullade en kvinna. Eller ja, det va ju faktiskt första gången han knulla en ung tjej i alla fall. Ett par minuter senare så kände han hur nära det va för honom att komma, så han drog snabbt ur sin kuk och sprutade henne över mage och bröst. Det va nästan så sprutet varade längre än själva samlaget. Helt otroligt vad en ung tjej kan få ur en när dom bara lägger manken till. Svettig och belåten ställer han sig upp, tar sig en klunk whiskey, tänder en cigg och knäpper byxorna. Böjer sig ned för att plocka upp boken han kastat på golvet, ser på när Francine rättar till sin blus och drar på sig sina vita bomullstrosor. Jack läser några rader ur boken men stannar sen till och vänder sig till Francine och säger;
- Du, snäckan! Är det inte dags att du går hem nu?
Francine reser sig upp och känner sig riktigt besudlad och utnyttjad. Hon börjar sakta gå mot ytterdörren men vänder sig snabbt om;
- Jack, du är fan ett riktigt svin vet du det? Fy fan för dig!
- Jaja…
Suckar Jack djupt och kontrar;
- Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker?!
Francine går med frustrerad takt mot dörren, öppnar den och slänger sen igen den med en hög duns. Jack sätter sig lugnt ned i sin fåtölj och lutar sig tillbaka. Röker sin cigg, dricker sin whiskey och läser stolt vidare i sin bok.
Tills vidare, så kan det gå.
// m
Jo just det, fittan. Aja, man får väl tacka och ta emot kanske. Inte så att man blir yngre direkt. Jag menar, hur många såna här chanser kommer man få igen liksom?
- Kom hit då tjejen, så ska jag hjälpa dig!
Säger Jack och beordrar Francine att komma närmre honom så han kan pilla åt henne medan han fortsätter läsa sina noveller för henne.
- Åh, okay Jack!
Stönar Francine och reser sig upp ur fåtöljen längre bort, förflyttar sig närmre Jack med ivriga och kåta steg. Jack småflinar elakt och börjar bläddra lite i sin bok för att hitta en riktigt snuskig och läcker novell som han själv har skrivit givetvis och börjar sedan sakta läsa med sin rispiga röst, samtidigt som han smeker Francine på hennes kåta och varma sköte.
Efter några minuters läsande och pillande börjar Francine helt plötsligt stöna mycket intensivare och högre. Flickstackarn kommer i en stor och sköljande orgasm. Nu kan inte Jack motstå sina lustar längre och slänger bokjäveln på golvet. Sliter fram sin degballe och börjar runka upp den. Motvilligt men inte helt oväntat reser den sig efter ett tag och han kör in sin kuk i henne med ett bestämt grepp om hennes höft.
- Åh Jack, knulla mig hårt, knulla mig håååårt!
Skriker Francine och han börjar jucka frenetiskt som om det vore första gången han knullade en kvinna. Eller ja, det va ju faktiskt första gången han knulla en ung tjej i alla fall. Ett par minuter senare så kände han hur nära det va för honom att komma, så han drog snabbt ur sin kuk och sprutade henne över mage och bröst. Det va nästan så sprutet varade längre än själva samlaget. Helt otroligt vad en ung tjej kan få ur en när dom bara lägger manken till. Svettig och belåten ställer han sig upp, tar sig en klunk whiskey, tänder en cigg och knäpper byxorna. Böjer sig ned för att plocka upp boken han kastat på golvet, ser på när Francine rättar till sin blus och drar på sig sina vita bomullstrosor. Jack läser några rader ur boken men stannar sen till och vänder sig till Francine och säger;
- Du, snäckan! Är det inte dags att du går hem nu?
Francine reser sig upp och känner sig riktigt besudlad och utnyttjad. Hon börjar sakta gå mot ytterdörren men vänder sig snabbt om;
- Jack, du är fan ett riktigt svin vet du det? Fy fan för dig!
- Jaja…
Suckar Jack djupt och kontrar;
- Vem fan bryr sig om vad tjejer tycker?!
Francine går med frustrerad takt mot dörren, öppnar den och slänger sen igen den med en hög duns. Jack sätter sig lugnt ned i sin fåtölj och lutar sig tillbaka. Röker sin cigg, dricker sin whiskey och läser stolt vidare i sin bok.
Tills vidare, så kan det gå.
// m
