By the way...


Som ni märker så har jag bara dragit in det kategori för kategori. Känns kanske lite tråkigt men jag vill ha med vissa saker från den gamla bloggen och det får bli lite stoiskt helt enkelt tills jag kommer igång med alla nya inlägg och det kommer blandas mer. Men som sagt jag återkommer när jag väl fått med allt från den gamla och börjar posta nytt. Vill bara säga det också att min "header" som är nu är bara temporär. Kommer styra upp en annan så småningom.


Tills vidare, hoppas ni har överseende med denna transaktion och förändring.

// m

Bedroom diaries


Jag känner doften av din parfym. saker jag ser, påminner om dig.
Din tavla som du tvingade mig att sätta upp i vårat sovrum.

Din skivsamling, dina dvd filmer med den där jävla Bergman.
Kläder från dig ligger utspridda i våningen, dina sexiga underkläder.

Jag hittar din lilla lekkamrat i din byrålåda.
Jag hatar att jag saknar dig nu när du är borta.


Tills vidare, vackert.

// m

The gun and a bottle of red wine


I took my gun and I drank up the last bottle of red wine.
Four hours and a bottle later I held my gun in my hand
pointed to my head, I pulled the trigger.

I'm dead.

Everyday is like that specific day, I drink my bottle of red wine.
Then I put my gun to my head and I shoot myself dead.

Everyday I die, but I wake up again
hating myself even more than the day before.
Neither a gun nor a bottle of red wine
can save me from myself

This is the story of the gun and a bottle of red wine.
This is a story of me.


Tills vidare, drink up and good night!

// m

A little while ago


Utarbetad, liggandes
halvdöd.
full,
men inte som
vanligt.
Nästa vecka är det dags igen.
Man känner riktigt hur
pressen
växer.
Ljud och bilder formas
in till en förvanskad
tanke...
Det blir mörkt
nu ser man nästan
ingenting.
Plötsligt förändras allt.
En fasansfull karaktär
står framför mig,
arg,
vansinning.
Han går
emot mig,
med en rask takt.
Höjer sin
sin, sin...
hand,
som håller i en yxa.
Den svarta karaktären
hugger snabbt,
det blir,
plötsligt,
svart,
igen...
Jag reser mig
från golvet,
det var,
visst en
dröm.


Tills vidare, detta var en typisk Bukowski-inspirerad dikt av mig. Hoppas den faller er döende i smaken

// m

Tyler


Bara för att jag är ödmjuk så är jag ingen superhjälte. Näe, jag är bara ett fyllo. Visst jag bryr mig om människor och ser att någonting är fel här i världen men inte fan gör det mig till någon superhjälte, bara mänsklig. Om du frågar mig så är det rätt omänskligt egentligen. Ja, att bry sig om människor. Folk hatar så mycket nu för tiden så det känns mer mänskligt att vara ond snarare än god.
         Folk ser mig som en klok, smart och värsta häftiga personen. Är min bild av mig själv fel eller är det bara människor överlag som är i behov av någon övermänniska? Någon som alltid finns där för dom, någon som glömmer bort sig själv helt och hållet och ägnar all tid i världen åt alla andra. Oavsett så är inte jag den personen. Jag är ett själviskt fyllo som bara bryr sig om sig själv. Känn er lurade era jävla offer, känn er lurade.

         Tyler nickar med ett självbelåtet leende och flyger iväg.


Tills vidare, vi hörs.

// m

Empty sheets: A writers story


Många tänker sig en framtid och ser olika saker, oftast är den ljus och dom ser fram emot den. Vissa utbildar sig till läkare, vissa till poliser, vissa till ingenjörer och advokater. Oavsett vad det är dom ser sig själva jobba med så är den framtiden välbetald och ljus. Ja, det kan till och med vara som så att dom ser sig själva jobba på en bensinmack vad vet jag. Det är inte det som är poängen.
         Jag vet bara att jag ser inget av det där. Inget alls. Jag tänker på mitt förflutna och ser något helt annat. Jag ser misärer, depressioner. Tunga, ensamma och vakna nätter. Droger, alkohol, våld och brott. Rättegångar, villkorlig dom i form av övervakning med föreskrift. Olyckliga förhållanden och många dessutom. Oseriösa försök till att känna tillfällig kärlek som jag i slutändan ändå sumpade genom otrohet eller något annat idiotiskt. Jag ser en familj som var bruten i tusen bitar. Jag ser död och jag ser förfall. Jag ser mig själv som 10 år då min hund som jag älskade mer än nåt annat på jorden gick bort. Jag ser kniven jag höll emot mitt hjärta och ville dö för att vara med henne. Jag ser mig själv som kämpar olycksamt för att inte vara honom. Ett alter ego som endast givit mig sår.

         Jag ser svart, vitt och blanka papper som sakta fylls i av sig själv, utan att jag har någon som helst makt över vad det blir. Jag ser, hör, tänker och känner absolut ingenting. Jag är tom.


Tills vidare, döden är min vän och värsta fiende.

// m

Hank min vän!


Bakfylla, många vet inte vad en riktig bakfylla innebär. Speciellt inte som alkolist. Många har säkert erfarat en redig sådan men att vakna upp kallsvettig och inte kunna kliva ur sängen för du skakar så mycket och allt du kan tänka på är att få tag på en flaska rött eller en flaska whisky. I många år har jag gått runt och fått mina bakfyllor men aldrig så här. Kroppen krampar och det känns som om någon kniper åt runt varenda organ jag har i mig.
         "Knack knack"
Jag går till dörren med små och osäkra steg, helst vill jag inte träffa någon nu. Men helvete vad glad jag blev när det va, låt oss kalla honom Hank, som stod där med en systembolagetpåse och gav mig den. Vad hitta jag då där i om inte en flaska rött. Ibland känns det verkligen som om Gud är på ens sida eller så är det bara som så att han vill ha död på en?!
         Jag häller upp en stort glas rött och svepar första glaset direkt och redan efter bara några sekunder känner jag en stor tillfredställelse inom mig och jag slutar till och med skaka. Jag lutar mig tillbaka mot stolen och fortsätter skriva på någon halvdan dikt men lägger ner ganska snabbt för att hälla upp ett nytt glas. Detta glaset ska jag verkligen njuta av tänker jag och sveper givetvis hela det glaset också. Fattar tangenterna åter igen och låter inspirationen flöda;

Tre dagar, lätt trettio egentligen men tiden går så fort.
Jag är så medveten trots ändå så förd bakom ljuset
in i det mörkaste av de mörkaste hål. Jag vet, alla
vet men det är ingen som gör något. Inte ens jag.
Det känns nästan som alla har gett upp hoppet om
en men framför allt vet jag att jag själv gjort det.

Gud vet, på tal om Gud. Är det inte konstigt att så fort man känner att det börjar lida mot sitt slut, att man genast börjar filosofera kring Gud? Man är nog jävligt liten och rädd ändå.


Tills vidare, this is just a drunken mans life.

// m

God morgon!


ibland när jag står och kissar brukar jag torka av min kuk med mina händer efter att jag är klar. Sedan för jag handen mot min näsa och luktar på mina fingrar. Står kvar i någon minut för att verkligen inhalera mina dofter...
         - Ha! Det luktar nästan gott efter ett tag.
Jag är en riktig man. Tänker han och går sedan ut och häller upp sig morgongroggen.


Tills vidare, Ibland måste man bara pinka i vasken.

// m

Iskall


         - Hårdare! kom igen, hårdare! Slå! Slå då för fan, slå!
Inget slag kom, ingenting. Inte ett enda ljud, bara tystnad. Han såg på henne med sorgsna ögon och insåg sedan vad han hade gjort. Tårarna rann ner för hans kind likt ett ungt och livfullt vattenfall, han släppte efter på knogarna och vecklade ut sina händer. Hon stod där, flåsandes, gråtandes och med arga svarta ögon. Tårfyllda svarta ögon.
         Hon visste att det här skulle hända. Det hade hon sett till. Hon ville det. Men han kunde inte avsluta det. Blodet rann ner över hennes vackra ansikte. Dom spräckta ögonbrynen blev för mycket för honom. Ja, hon ville mer, men han kunde inte förmå sig till att avsluta det hela.
         - Stå inte bara där, avsluta det du påbörja för i helvete.
         Men din jävla mes, vad är du för man egentligen? VA?!
Han vände sig om och föll ihop på marken sittandes. Hon gick in i köket och hämta en kökskniv sedan gick hon tillbaka till vardagsrummet där hennes så kallade man satt på marken, gråtandes och gungandes fram och tillbaka. Endast mummel hörde man tyst ifrån hans mun. Hon greppade om kniven hårdare på väg fram till honom. Tog sedan tag i hans hår och böjde huvudet bakåt så långt hon bara kunde. Sedan drog hon knivens blad sakta men bestämt från vänster sida ända till höger. Halsen öppnade sig på honom och blodet forsade ut. Hon böjde sig fram och viskade honfullt i hans öra:
         - Du är fan värdelös.
Hon släppte sedan taget om hans hår och han föll nästan som i ultra rapid ihop på marken. Han tog en sista blick upp mot henne liggandes i sitt eget blod precis innan ljuset släckte sig i hans ögon. Han var död. Kvinnan släppte kniven och gick sedan mot fotöljen en bit bort. Satte sig ned och lutade sig tillbaka. Tog den halvrökna ciggaretten som låg i askfatet och tände den. Ett par andetag senare när ciggen va slut gick hon in i badrummet där hon tog av sig alla sina kläder. Ställde sig i duschen och tvättade sig ren. Ren från all synd. När hon va klar gick hon in i sovrummet och ställde sig framför sängen på knä och bad sin nattbön i vanlig ordning.
         - Tack Gud för att du vakar över mig och ser till min säkerhet. Amen.
Hon lade sig på sängen och fem minuter senare sov hon djupare än den djupaste trollskog.

Grannarna hade hört skriken ifrån allt bråk så dom hade ringt polisen. När polisen kommit fram och knackat på dörren ca: si så där en 10 gånger och ropat från andra sidan utan svar, så slog dom in dörren och fick se en man liggandes på ett blodfyllt golv med avskuren hals. Dom fortsatte söka igenom lägenheten och väl inne i sovrummet hade dom hittat en kvinna liggandes på sängen sovandes och dom hade frysit till. Sekunderna senare så drog dom upp kvinnan ur sängen och slängde på en morgonrock på hennes nakna kropp. Satt på handfängsel och sedan fört henne ut ur lägenheten och in i en polisbil. Hon hade inte sagt någonting. Livlös tystnad. Hon va iskall som nattens mörker.
         Gud ser allt.


Tills vidare, 100% uppmärksamhet.

// m

Stjärnbarn


En fallen stjärna tittar upp och längtar hem. Hon ser dom starka ljusen som lyser upp nattens mörker. En ångestfylld medvetenhet överöser henne med självinsikt. hon reser sig, en man går förbi och hon räcker ut sin hand. Han tittar på henne med sorgsna ögon. Hon tittar upp och han likaså.

Han tittar i sina fickor. Och hon säger; Nej, jag vill inte ha dina pengar goda herre. Han ser på henne med ett leende och säger; Vackra stjärna, det är dags att du får komma hem. Han tar fram sin revolver och skjuter henne i huvudet. Hennes liv slocknar precis så som en stjärna en dag bara gör.

Uppe på himlen tänds nu en ny stjärna och hon är äntligen hemma.


Tills vidare, god natt mitt ljus, mina stjärnor. Tack för att ni lyser upp min värld.

// m

Hey readers!


Som ni ser har jag skaffat en ny blogg.

Jag kommer sakta men säkert posta över det jag anser viktigt från min förra så det kommer med all säkerhet publiceras massvis med gamla inlägg men när jag väl är klar så kommer jag meddela om det och därefter så kommer det enbart komma nytt. Har ni några frågor så tveka inte att höra av er då jag mer än gärna svarar på frågor.


Tills vidare, ha det bäst så hörs vi!

// m