SORGELÖSA ORD
Jag kan springa i evigheter, du kära.
Allt jag skulle ge till känna är backspegeln.
Empati och sympati, vapenbröder och driftare.
Vi äro alla!
Dagarna faller nu sakta in i glömska,
är som tunga händer på mitt sköra bröst.
Men när gryningssolen åter igen skiner,
ska jag äntligen få vila!
Tills vidare, den som lever får se.
// m
