ODÖDLIG
Kom ihåg synen som vi såg, min själ.
Den vackra ljuva sommarmorgonen där stigen svängde.
Ett vidrigt kadaver liggandes på en säng, bestrött med stenar.
Och med dess ben i luften som en brunstig kvinna.
Alla brinnande gifter som sakta utsöndras,
likt en fontän med ett rytmiskt suckande.
Jag hör tydligt hur det flödar, med ett långt utdraget mumlande.
Men jag rör min kropp förgäves när jag försöker hitta såret.
Jag är mitt eget hjärtas vampyr.
En av de stora utstötta, dömd till evigt skratt.
...som inte längre kan le.
Den vackra ljuva sommarmorgonen där stigen svängde.
Ett vidrigt kadaver liggandes på en säng, bestrött med stenar.
Och med dess ben i luften som en brunstig kvinna.
Alla brinnande gifter som sakta utsöndras,
likt en fontän med ett rytmiskt suckande.
Jag hör tydligt hur det flödar, med ett långt utdraget mumlande.
Men jag rör min kropp förgäves när jag försöker hitta såret.
Jag är mitt eget hjärtas vampyr.
En av de stora utstötta, dömd till evigt skratt.
...som inte längre kan le.
Tills vidare, mjaaa!
// m
Comments
