Kemisk romans
Jag gick in i en pakt med Lucidor
Din själ, mot en liten endaste önska
Gudmund va på sjuk så spakarna stod fria
Sakta så sakta, faller den sen in i glömska
Lämnad själlös, ensam och besudlad
Hasandes runt, runt, i dödens skuggors dal
Totalt menlös, grundlurad och utnyttjad
Då helt plöstligt så ångrar jag bittert mitt val
Tänk att en så ogenomtänkt och så liten handling
Kunde nu helt plötsligt bli din allra sista färd
Även fast det var en ofrivillig förvandling
Så tar nu en ny skepnad form och blir en otäck värd
Ty du ej är din egen, varken nu eller någonsin mer
Endast en förvrängd spegelbild av mig som en gång fanns
Ett formlöst och apatiskt ansikte blir snabbt allt man ser
Så du bjuder upp till dans, för en enda sista, kemisk romans
Hjälplös, fast i en ensamhet. Man ser men kan inte gå ut
Ett vaket tillstånd i en sovande evighet, finns bara ett slut
Rakt till helvetet där Lucidor möter dig med ett stort leende
Det är då, i det ögonblicket. Du önskade du varit allseende!
Tills vidare, så kan det gå när inte haspen är på.
// m
Comments
