Shapeshifter
the days are dark and filled with pain
the hours are here, wrapped in a chain
the moon is broken, just a bitter hell
the time has come for us to bid farewell
so we meet again, said love to hate
with sixteen screams, it locks our fate
are you alive, are you in for the ride
become me and climb upon the tide
the souls of rock 'n' roll gently flies
in the skies you see handwritten lies
these desertdreams, a pale shade of tears
look deeper inside and the path appears
don't hesitate, embrace the fear
I know, you know, the end is near
sleepless endless, wake up and rise
welcome shapeless demon in disguise
the hours are here, wrapped in a chain
the moon is broken, just a bitter hell
the time has come for us to bid farewell
so we meet again, said love to hate
with sixteen screams, it locks our fate
are you alive, are you in for the ride
become me and climb upon the tide
the souls of rock 'n' roll gently flies
in the skies you see handwritten lies
these desertdreams, a pale shade of tears
look deeper inside and the path appears
don't hesitate, embrace the fear
I know, you know, the end is near
sleepless endless, wake up and rise
welcome shapeless demon in disguise
Tills vidare, så kan det låta.
// m
Blod, svett och tårar
jag gör stora steg såkallade framsteg
drogfri och stolt, jävligt rädd dock men inte feg
jag kliver stora kliv med mina jättefötter
men fortfarande ligger jag sömnlös många nätter
kallsvettig och rädd för hur morgondagen ska bli
somnar dock tillslut och drömmer om ett bättre liv
vaknar upp klockan tre och det är samma visa igen
sätter mig och skriver texter för att få bot på ångesten
ännu en dag av tårar för allt det som hänt
svårt och se ljuset trots alla lampor som jag tänt
försöker hålla mig clean även fast jag mår som skit
lägger mig ner i hopp om att ljuset hittar hit
men som vanligt går jag på en nit, det fina blir som
vanligt till skit och nu är jag trött på att alltid trilla dit
fram och tillbaks det blir kaksmet av allt
nu ligger jag på marken utomhus och det är kallt
Jag ser ett ljus, men det tyner allt mer bort
tankar om ett bättre liv blir ett minne blott
Precis som förut så tar jag mig upp
men åter igen så börjar jag ge upp
jag får krupp på mig själv och hur jag fungerar
kan inte leva så här, men ödet insisterar
ja de e dags att ta sig ur all skit och börja mitt ansvar
för snart är de det enda jag kommer att ha kvar
jag är en sjuk man, missanpassad och liten
och i detta samhälle är det vi som får ta skiten
ni tar från dom fattiga och ger till dom rika
det är dags att revoltera och kriga för vår rättvisa
slaget må va förlorat men kriget det är vårt
passa er för fan, vi sätter hårt emot hårt
trots de e svårt, men syftet är rätt
vi förväntar oss inte att fighten ska vara lätt
lyssna på mina ord, alliance represent
vi kommer med styrka det är faktiskt inget skämt
Jag ser ett ljus, men det tyner allt mer bort
tankar om ett bättre liv blir ett minne blott
Ni tar från dom fattiga och ger till dom rika
ni pratar om solidaritet men kan ni va mer specifika
er politik är keff funkar den ens?
Hur kan ni med hög utbildning sakna kompetens
Tills vidare, krossa den blå alliansen!
// m
Illuminati
Dom vill inte ha tänkare, dom vill ha arbetare.
Så säg Nej till denna s.k. allvetare.
Jag är trött på deras förslavande av mänskligheten,
vakna upp folket det är dags att vi kämpar för friheten!
Så höj tonen, räck upp armen, knyt näven!
Skrik orden som förklarar sanningen!
Krävs det mord för sanningens ord, så låt gå.
Vi behöver förändring på vår jord, ni måste förstå
Som ni ser känner jag mig jävligt obligerad att berätta sanningen,
men hur får man fram den när ingen annan förstår den?
Fram med ordboken, jag tar det sakta denna gången.
Förresten, hur vet ni att jag inte är en del av konspirationen?
Tills vidare, fuck the new world order!
// m
Balladen om den trasiga mannen
Gudmund stal min enda chans när han sparka Lucidor som underhållningschef.
Nu ser du mig på gator och torg, skrålandes och med en röst så hes.
Skål era jävlar, må vardagen äta upp er inifrån och ut.
När du står på hustakets kant välj då istället pistolen och skjut!
Tills vidare, hoppas du dör din jävel!
// m
Döden blir min sista blues
12 lidelsefulla takter av ren melankoli.
12 svaga andetag i väntan.
Söndertrasade lungor, rispande flås.
Gulfärgad hy och upphostade blodfläckar på sängkläderna.
I väntan på det 13:e andetaget som ska bli det sista.
En tår faller. Ångest, förtvivlan utvecklas till ren desperation.
Ensamheten är slående, sen kommer det 13:e.
Det sista andetaget är nu mitt och döden blev min sista blues.
Tills vidare, håll dig kreativ medans du har tid!
// m
Bedroom diaries
Jag känner doften av din parfym. saker jag ser, påminner om dig.
Din tavla som du tvingade mig att sätta upp i vårat sovrum.
Din skivsamling, dina dvd filmer med den där jävla Bergman.
Kläder från dig ligger utspridda i våningen, dina sexiga underkläder.
Jag hittar din lilla lekkamrat i din byrålåda.
Jag hatar att jag saknar dig nu när du är borta.
Tills vidare, vackert.
// m
Din tavla som du tvingade mig att sätta upp i vårat sovrum.
Din skivsamling, dina dvd filmer med den där jävla Bergman.
Kläder från dig ligger utspridda i våningen, dina sexiga underkläder.
Jag hittar din lilla lekkamrat i din byrålåda.
Jag hatar att jag saknar dig nu när du är borta.
Tills vidare, vackert.
// m
The gun and a bottle of red wine
I took my gun and I drank up the last bottle of red wine.
Four hours and a bottle later I held my gun in my hand
pointed to my head, I pulled the trigger.
I'm dead.
Everyday is like that specific day, I drink my bottle of red wine.
Then I put my gun to my head and I shoot myself dead.
Everyday I die, but I wake up again
hating myself even more than the day before.
Neither a gun nor a bottle of red wine
can save me from myself
This is the story of the gun and a bottle of red wine.
This is a story of me.
Tills vidare, drink up and good night!
// m
A little while ago
Utarbetad, liggandes
halvdöd.
full,
men inte som
vanligt.
Nästa vecka är det dags igen.
Man känner riktigt hur
pressen
växer.
Ljud och bilder formas
in till en förvanskad
tanke...
Det blir mörkt
nu ser man nästan
ingenting.
Plötsligt förändras allt.
En fasansfull karaktär
står framför mig,
arg,
vansinning.
Han går
emot mig,
med en rask takt.
Höjer sin
sin, sin...
hand,
som håller i en yxa.
Den svarta karaktären
hugger snabbt,
det blir,
plötsligt,
svart,
igen...
Jag reser mig
från golvet,
det var,
visst en
dröm.
Tills vidare, detta var en typisk Bukowski-inspirerad dikt av mig. Hoppas den faller er döende i smaken
// m
